onsdag 28 mars 2012

Personliga kakor.

Ja, vi hade tänkt att det skulle bli lite personligt i vårt kök idag, det är nämligen det som är temat för månadens sötsak i bloggen "Söta saker" Det är fritt att tolka det hur man vill, men vi behövde inte fundera särskilt mycket på vad vi skulle bidra med denna månaden, vi valde direkt att baka Ullas pepparkakor. Eller kanske ska vi säga Guns pepparkakor för det är ju därför det som gör det personligt för vår del.

Ända sedan Anki var i barnstorlek och själv fick välja vad som skulle bakas till hennes födelsedagskalas så var dessa en given deltagare på kakfatet, och så var det långt upp i vuxen ålder. Naturligtvis bakade Ankis mor dessa även under resten av året, så de är för evigt förknippade med henne och därför blir det personligt i allra högsta grad. I söndags bakade Anki dom själv för första gången, receptet fanns naturligtvis i Gröna lådan:)

Kanske blev de inte lika goda som när Gunsan bakade dom, men det kanske mest handlar om saknad...

Favoritkakor   minst 50 stycken
200 g smör
200 g strösocker  (ca 2 1/4 dl)
1 äggula
1 msk sirap
1 msk kanel
2 tsk bikarbonat
350 g vetemjöl  (ca 6 dl)
till garnering; pärlosocker
Vispa, eller rör, smör och socker vitt och poröst.
Slå i äggula, sirap och kanel och rör samman.
Blanda mjöl och bikarbonat och häll ner i smeten, lite i taget, rör samman ordentligt till en smidig deg.
Forma degen till en rulle på ca 4 cm i diameter och lägg den kallt en stund. Häll upp pärlsocker i en tallrik.
Skär rullen i ½ cm tjocka skivor och lägg dom i pärlsockret så att ena sidan garneras med pärlsocker, tryck lite så det fastnar.
Lägg kakorna på bakplåtspapper på en plåt, grädda mitt i ugnen på 175 grader i 5-7 minuter.
Kakorna är mjuka när du tar ut dom från ugnen men blir torra när de kallnat.

Finaste fatet att servera på, hittat i gömmorna i brudkistan på vinden. 

Smaklig spis! / Anki och Håkan

15 kommentarer:

  1. Ja, det där med minnen och nostalgi gör alltid lite extra smak. Vissa rätter/bakverk tillhör vissa människor. Så är det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog så det är, det sitter liksom i just "den personens" handled...

      Radera
  2. Ja, viss mat eller bakverk är så förknippade med minnen! Vilka söta små kakor, är övertygad om att de smakar ljuvligt:-)

    SvaraRadera
  3. Vilka fina gamla grejer, kakor och fat! Fast inte gamla kakor förstås, utan receptet. Fint att fortsätta baka favoritkakan. Fint tema hos Söta saker också. Jag har missat att vara med igen! Brukar vara med och bidra med godsaker som Mannen slänger ihop när temat passar. Jag får vara med i april i stället.

    Hoppas rösten är tillbaka, Anki?

    SvaraRadera
  4. Åh, det finns så många småkakor som är nostalgi för mig. Kanske just för att jag på alla kalas åt småkakor i sån takt att smulorna sprutade och mamma skämdes som bara den. Vaniljhorn är nog den kaka som jag verkligen tömt faten på. Fast jag är svag för alla småkakor...

    SvaraRadera
  5. Kakor är verkligen gott, förstår att ni har det som favvo :)

    SvaraRadera
  6. Jättegulligt fat. Och Rödluvan är inte alls rädd för vargen. De går tillsammans ute i naturen som goda vänner. Föga anar hon vad som väntar....

    SvaraRadera
  7. Det är så fint med barndomsminnen! Och dessa kakor ser goda ut.

    SvaraRadera
  8. Ser ut som goda kakor! Har en radda favoriter som min mormor & farmor brukade baka. Jag får nog rota i receptgömmorna. Tack för tipset!

    SvaraRadera
  9. Åh vilken fin liten historia om dessa kakor! De ser smaskiga ut:)

    SvaraRadera
  10. Vilka trevliga kakor, de måste jag testa!

    SvaraRadera
  11. Det är ju lite underligt det där med att det inte smakar så som man minns det. Men det är väl allt runtomkring som gör hela smaken. Min mormor gjorde alltid supergoda muffins och senare vet jag att hon använde ett vanligt muffinsrecept, men när jag använder samma så är det inte alls samma smak :)

    SvaraRadera
  12. Vilka finfina kakor! Bokmärker receptet direkt, såklart. Fatet var väldigt sött det med :=) (ja, jag ÄR en riktig porslinsnörd...)

    SvaraRadera
  13. Fatet var en riktig höjdare - så fint. Jo detta med personliga kakor - våra julpepparkakor är jag uppväxt med - får bara bakas i december (men då i närmast sjukliga mängder). Möjligt att det finns andra som KANSKE är godare - spelar ingen roll. Minnen ska inte förringas.
    Kakorna på bilden SER väldigt inbjudande ut dessutom!
    //Lena Postgårdsromantik

    SvaraRadera

Tack för att ni skriver en rad i vårt kök!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails